En dag kommer även politiker att ligga ensamma i sjukhuskorridoren

HD: En dag kommer även politiker att ligga ensamma i sjukhuskorridoren

När vi väl ställs inför antingen ålderdom, sjukdom eller kombinationen av de båda, då vill vi ha den hjälp som vi faktiskt har rätt till. Det skriver Cornelia Kellner.

I samband med Vårddemonstrationen i Helsingborg den 4/9 intervjuade HD våra ledande skånska politiker i Regionfullmäktige.
Ingen av dem verkade anse att patientsäkerheten någonsin är hotad.

Det måste vara ganska skönt att ständigt befinna sig på den sortens verklighetsfrånvända utflykt. Om patientsäkerheten aldrig blir hotad, då behöver man inte heller åtgärda något. Då kan man fortsätta som vanligt, med huvudet nerstoppat i sanden, och hoppas på det bästa. För det går säkert den här gången med.

Men vi som arbetar inom vården, vi vet att patientsäkerheten hotas dagligen. Varje gång som vi måste göra en onödig flytt av en patient mellan sjukhusen (på grund av platsbristen), och en diger rapportering måste äga rum mellan två sönderstressade sjuksköterskor. Då hotas patientsäkerheten. Vi är bara människor också, trots allt. Och viktig information kan gå förlorad på vägen.

Patientsäkerheten hotas varje gång en patient måste ligga ensam i en korridor utan tillräcklig tillsyn, den hotas varje gång en oerfaren medarbetare på grund av personalbrist inte får det stöd hen behöver för att klara av sina uppgifter.

Patientsäkerheten hotas varje gång personalen inte får tillräcklig återhämtning mellan sina pass och kommer alldeles utmattade till arbetsplatserna.

Patientsäkerheten hotas varje gång en patient som är i behov av intensivsjukvård, läggs på en vanlig (underbemannad) vårdavdelning utan möjlighet till intensivvårdsövervakning. Vi lever med denna medvetenhet eftersom vi är utbildade inom vård och omsorg. Vi är specialister inom våra gebit. Vi behöver inte läsa en tjänstemannarapport för att förstå att den skånska vården bedrivs på ett sätt som inte är förenligt med begreppet säkerhet.

En dag kommer vi alla bli gamla. Det är ett bestående faktum. Några av oss kommer tyvärr bli sjuka och i behov vård, stöd och omsorg långt innan pensionsåldern. När vi väl ställs inför antingen ålderdom, sjukdom eller kombinationen av de båda, då vill vi ha den hjälp som vi faktiskt har rätt till. Som vi betalat dyrt för via skatten. Men vem kommer vara där och hjälpa när politikerna skapat ett monster - Region Skåne - till arbetsgivare, som äter upp och spottar ut anställda på löpande band.

En dag kommer även de politiker som varit med och fattat besluten som lagt grunden för den totalt fallerade skånska sjukvårdsstrukturen, att ligga ensamma i en sjukhuskorridor.

Utan någon personal som hinner stanna upp för att kolla hur de mår, utan någon som hinner hjälpa dem till toaletten eller hämta smärtstillande.

Utan ett eget patientrum, men efter några timmar en möjligtvis en matsal som provisoriskt fått göras om.

Vem ska hjälpa dem då?
Det spelar förmodligen ingen roll.
Deras patientsäkerhet är ju ändå inte hotad...

Cornelia Kellner

operationssjuksköterska och masterstudent inom arbetshälsovetenskap